|
Hon låg ofta i sin säng och räknade. Vad hon egentligen räknade visste hon inte.
Får var det inte, inte ekvationer och inte prickar i tapeterna.
Inga sorger eller brustna hjärtan som lagats under åren.
Hon bara räknade utan uppehåll.
Hon räknade för att hon inte visste inte vad som skulle hända ifall hon slutade.
Hon räknade för att det var det hon gjort sedan unga år.
Hon räknade för att det var det som kändes tryggt.
Människor svek, det gjorde ord också.
Med siffror visste hon att ett plus ett alltid skulle vara två,
hur hon än vände på det.
Men inte ens detvar ju bevisat.
Ett axiom som allt grundats på.
Lite som livet, tänkte hon.
Man tror att man är menad att följa en väg, så man följer den,
men plötsligt tar den slut. Då gräver man en grop och
lägger sig ned och vilar för evigt.
Fel väg. You lost the game.
|
